tigerlilys

Åh jag är så himla skakig. Jag vill skylla på någon, kanske mina fina magistrar för att de är så otillräckliga och oplanerade och jag vet inte vad. Eller så är det kanske jag som borde sluta stressa ihjäl mig, trots att det är nödvändigt om vi skall räcka till. Det fungerar hursomhelst uppenbarligen inte men jag orkar nog inte skriva klagobrev fast man borde, urban lyssnar inte ändå. Eller han lyssnar men det finns inget att göra. Allt kräver för mycket så ingen orkar, och därför låter vi det vara. Så fruktansvärt värdelöst. Skolan är dålig men jag orkar inte sluta. Jag vill förakta er men jag orkar inte det heller. All stress hit och dit har sugit musten ur mig. Jag blir bara sjuk ändå.

När jag tänker efter är det kanske lika bra att sluta skolan, varför skulle vi nöja oss med något sånt här egentligen? Nu måste jag stupa för jag är så skakig och yr, jag kommer snart ramla av stolen.

(och om en enda lärare vågar knysta något om att "ni slutar ändå snart" eller "lägg inte av nu Felicia, det är inte långt kvar" eller nånting så känner jag för att stryka den ur mitt liv omedelbart)